Rectorys Black Velvet

För ca ett år sen träffade jag en underbar häst som kallades Velvet. Jag provred henne i oktober 2011, sedan dess var jag fast. Det var något speciellt med denna häst, det var något speciellt som jag tyckte om. Hon var inte alls stoig av sig utan mer åt de hingstiga hållet ibland. Men hon skötte sig alltid jätte bra, även fast hon bara var 5 år så var hon väldigt utbildad. Men inte på långa vägar klar inom utbildningen. I börjarn var hoppningen en svår sak för dig. Men det är där du utvecklats mest under våran tid tillsammans.

Vi hade blev ett bra team och tävlade två gånger i dressyr. Såklart hade dåliga dagar men de utjämnades med dom bra.

I början hoppade du gärna "jämnfota" och allt blev bara kaos. Bana hade ud aldrig hoppat innan. Men nu hoppar du banor på 110 cm. En STOR förändring jag inte kommer få ta del av längre. Ja ni läste rätt, jag kommer inte att rida Velvet längre då hon är såld. Detta är något jag har varit ledsen över länge. Det mest jobbiga är att jag inte kommer få sitta på hennes rygg längre och känna mig fri. Koppla bort allt och bara försvinna en stund. Inte stå i box och bara titta på dig. Inga fler galopprace i skogen och på raksträckan med Urban och Elin. Inge mer hoppning på sveden. Inget mer dressyrande på ridbanan. Våran tid är över, jag kommer nog aldrig träffa en sån underbar häst som du.

Jag är jäkligt besviken att jag inte fick veta något om försäljningen, utan bara sådär fick jag ett medelande om att Velvet skulle säljas och jag fick inte rida henne längre. Utan förvarning, okej jag visste att hon var till salu men visste inte när de skulle hända. Jag som hade tänkt att tävla den 22 September men det blev inget av det. Det känns som att hon bara togs i från mig, hann inte ens säga hejdå.

Jag klarade inte att se bilder eller filmer på henne i början men det börjar sakta men säkert återgå till det vanliga. Men vissa dagar är värre än andra och tårarna bara rinner och jag kan inget göra åt det. Detta inlägg har varit jobbigt och det har tagit tid att skriva och att jag ens orkar skriva detta, tårarna smyger sig gärna fram....

Jag kommer alltid älska den hästen, även om hon inte är en del av mitt liv! ♥

/ EH