Allting gick jättebra, det var bara ett träd med gula löv som ramlat som var läskigt, och vattenpölar är ett måste att vara skeptisk mot! Men det gick bra och han skrittade på fint genom skogen.
Sen kom vi ut på den lilla vägen, och då blev allting jättekonstigt tyckte Mikado! Men vi tog oss framåt.
Tills det kom en gärsgård. Med en röd vante på. Det var bland det läskigaste Mikado sett och han måste vända!! Nejnejnej säger jag och vänder tillbaka honom, framåt marsch! Och då gör han de gulligaste stegringarna i världen. Jag tror han lyfter hovarna tre centimeter från marken! Och sen vänder han, jag vänder tillbaka och han, eh, lyfter framfötterna.. Detta upprepas kanske fem-sex gånger till innan jag hör att en bil kommer, då ger jag mig (kändes inte riktigt rätt att ha en halvstegrande häst mitt på en smal väg när en bil kommer) och vi går tillbaka in i skogen igen.
Men än är inte våra äventyr slut, utan då ger vi oss in på okända småstigar. Jag tänkte att det här skulle ta livet av honom och att om han klev på en pinne som knäcktes skulle han dra iväg och jag hamna på marken. Men icke! Han var så modig så, och enda gången han överhuvudtaget röck till var när vi gick för nära ett träd och en pinne gick av mot mitt ben.
Kanske borde skola om honom till turridningshäst? /A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar